Svedjeås

Efter att telefonen ringt några gånger och min hund envist ska yla för varje signal som går tvingades jag upp ur sängen. Med att ingen svarar när den irriterande signalen ringer visade sig vara för att hela familjen åkt till Gävle. Nu var det min tur att slå en signal. När jag slog numret som sitter som fastklistrad i ryggmärken svarar en röst och säger:

-Ja, det är Susanne. 

Jag frågade lugnt med en morgonröst och frågade vart alla höll  till någon stans. Tydligen i detta fall Gävle, då min bror Adrian skulle spela baseball. Johannes var nu även på väg hem till mig. Här väntar man inte till någon öppnar. Han kliver rakt in i huset och hoppas på att någon är hemma. Troligen visste han nog redan om att jag var hemma. Dock så stod jag i duschen och lät vattnet rinna över hela mig.

Vi satte oss ute på altanen, han drack cider medan jag hade kvar några öl som jag snabbt drack upp. Vi började tiden rullade på och för en gång skull kunde min hund Raj uppföra sig. Han brukar i detta fall morra åt de flesta som dyker upp. Antagligen skippade Raj detta då han fick sig lite hundgodis. Medan någon remix utav Michel Teló spelades. 

Eftersom tiden gick kom Marcus Ljungqvist inrusandes. Konstigt nog tackade han nej till både en öl och någon grogg. Jag vet inte vad han hade för planer men något viktigt skulle det nog vara dagen därefter. Plötsligt kommer någon på ordet "glass" och jag vet inte varför. Men ordet glass får mig att tänka på en sak. När min knäppa lilla hund helt plötsligt ylar som om hela vagnen är full med andra hundar. Vi går in och sätter oss framför TV:n då det började bli kyligt ute. Medan jag tillagar någonting att satt Marcus och Johannes fast framför soffan. De såg på PSG-Barcelona FC, Barcelona det Spanska klassiska laget. 

45 minuter, domaren blåser av för halvlek. Barcelona leder och maten var färdig. Bättre kunde det inte bli, men vi kände ändå oss rastlösa och otåliga. Otåliga på att komma till den riktiga festen då mitt hem endast var en fördröjning på tiden. Tid, vad är tid för någonting? Är det någonting människan själva kommit på för att hålla reda på saker och ting? Jag tittar mig om och ser mitt piano. Pianot som jag inte rört på väldigt länge och eftersom det var halvlek kunde jag sätta mig och trycka lite på några tangenter. Jag spelade klassikern Für Elise och sången Right here wating for you när min hund plötsligt börjar ta ton. Tonen var dock något helt annat än rätt. Han är nog lika tondöv som mig.

Det började bli tid för att gå bort mot Johanna. Alla hade ett glatt humör med sig. Det var väl det som behövdes för att en kvällen skulle bli lyckad. Men så är det med allting i Degerfors. När vi kom bort visar det sig att vi var de första killarna som dykt upp förutom en kille från Göteborg. Somliga hade man inte sett på ett bra tag där. Eller somliga och somliga. Det var mer en person jag inte hade sett på ett bra tag. Ebba vilket gjorde det hela till en bra start.

Det ramlade in mer och mer folk. Det var endel som jag inte visste ens vilka de var. Några som jag borde känt till men som jag inte gjorde. Lite då och då kom det gamla spelet Twister upp igen. Jag vet inte vad det ska vara roligt för. Antagligen är det väl för kroppskontakten men alla skyller på någonting annat och det får väl vara så. Folket blev allt mer och mer fulla och Twister spelet dök upp allt fler och fler gånger.

Det skulle snart märkas att det var en klassisk degerforsfest. Dock inte en riktig degerforsfest som alltid ska sluta med tårar, slagsmål och ett rejält drama! Nu blev det bara en liten degerforsfest med att folk ramlade in. Alla var fulla, ingen höll koll på någon, något gick sönder och några tårar. Men somliga kallar det en fest när någonting går sönder. Vilket jag tycker själv från min åsikt är väldigt patetiskt. Ett hus ska man kunna ha en fest i ändå. Precis som festen kvällen innan hos Niklas då allt var som det ska. 

Kvällen gick och folk började gå hem. Några somnade i soffan och några i sängarna. Eller somnade är att ta i. De mer eller mindre däckade i sängarna som stod i de tre sovrummen. Helt plötsligt ställer sig någon och steker ett helt paket korv och äter endast två styckena. Det kan jag ju kalla onödigt men det kanske var någon i de andra sängarna som ville ha någon korv också. Det är väl upp till var och en. Sist ut var jag och Johannes då båda kände att det var dags att gå hem till sina egna sängar