Svedjeås

Under dagen var det mulet och trist men eftersom vi skulle småfesta i ett hus gjorde det inte så mycket. Men att sitta ute på altanen och ta några kalla öl direkt från kylen hade ju inte skadat i kvällssommarvärmen. När jag frågar min kära mor så snällt om skjuts så skrattar hon endast åt mig och säger att jag är den lataste någonsin. Ingen förvåning alls till viss del. Dock var budskapet i detta gällande att jag har bil och körkort väntandes på mig.

 

Jag var den första som kom till Niklas. Det var inget speciellt som hände under den tiden mer än att himlen börja klarna upp och kvällssolen kom smygandes fram. Vi tog några öl var och inväntade folket. Med tiden som kom började det ramla in skapligt med folk. Ett stort plus var nämligen den att man märker hur alla börjar växa upp, det var ingen som var och tog av andra. Det var ingen som skulle börja stjäla andras saker. Man fick helt enkelt ha sitt ifred inne i den svala kylen.

 

Lite lustigt i det hela är det att jag sa innan att någon skulle ramla i Niklas pool. Det hände. Dock var det jag som fick mig ett plurr. Kanske inte det jag hade räknat med. Men Fredrik var rätt ivrig på att ta ett dopp och han ville verkligen inte bada ensam. Dum nog som jag är känner jag först på vattnet. Om det är något jag lärt mig är det att  inte känna på vattnet innan när man badar i Sverige. När jag kände det kalla vattnet svidandes mot min hud kände jag en ångest. En ångest om vad i helvete jag gett mig in på.

 

Jag frågar snällt med en gnutta förhoppning i rösten om vi kan skippa badet och ta det när åtminstone solen står på himlen så att det bränner sådär skönt på ryggen och axlarna. Men när Fredrik ser hur jag tänker fega hur så står han och försöker putta ner mig i vattnet, det iskalla vattnet som får min kropp att stelna av bara tanken! 

Men lite motstånd och endast lite då jag inte hade mycket att säga till om var jag i vattnet innan jag visste ordet av. När jag känner det kalla vattnet över huvudet drabbas jag av en typ av panik. En panik som inte går att förklara. Det enda som rörde sig i mitt huvud var att jag måste upp. Jag ska upp! När jag väl får huvudet över vattenytan kommer Fredrik hoppandes ner i vattnet och försöker få ner mig i vattnet igen. 

 

Dock tror jag att han tyckte att det var lika kallt då även han gick upp ur vattnet nästan lika fort som mig. Räddningen i det hela var nog min gamla vän Amandha. Amandha som hade gjort en kladdkaka i det hela stöket, Hon och David hade varit snälla nog att tillaga en när Josefine och Julia så snällt bad om något sött. Efter det hela badet tog jag och Fredrik en dusch. Där det varma vattnet kom väl till pass. Tror aldrig jag varit så nöjd över att få duscha i brännande vatten. 

 

Hela Niklas hus var som en stor pöl. Varken jag eller Fredrik var så duktiga på att torka oss. Vi ville nog mest ha varma kläder på oss. Kvällen rullade på i vanlig ordning. Det var rätt lagomt med folk. Fast folkmängden var nog inte problemet, utan vilken typ av folk som vistas på stället. I detta fall kände alla varandra och ingen var den stökiga typen. Det var ett härligt gäng!

 

När kvällen närmade sig 01:00 följde jag Niklas och David syskonen Julia och Josefine till bussen då de skulle dra sig hemåt. Natten hade börjat komma igen och himlen visade sina stjärnor. Vi var de sista som hade lämnat huset då de andra gick till Duprees eller fotbollspuben Bosna. efter stund hamnade även vi där. Men vi han inte långt då vi fastnade vid Bosna för att säga hej till några. 

 

Efter allt vid 03:00 tiden blev det av mot en efterfest. Eller efterfest är nog att ta i. Jag vet inte vart vi hamnade men det var inte min typ av "fest" då musiken var någon R.I.P-låt. Deppigare än så kan det nog inte bli. Vi satt nog endast och väntade ut tiden. Tiden som visade sig bli 06:00 på morgonen och solen hade börjat sagt hej med sin strålar lysandes mot fönsterrutan.