Svedjeås

Ångesten kommer tillbaka varje gång jag tänker på det. Tanken av vad jag kunde ha gjort, vad jag borde ha gjort. Men nu är lovet över och det var mig även det sista sommarlovet jag hade i resten av mitt liv. Hur tillbringar man då den sista dagen utav det sista sommarlov jag har. Som vanligt improviserade jag dagen.

 

Det började med en promenad med Raj. När jag låg där i soffan och funderade på vad jag skulle göra gned han sig mot mig som en katt och ville absolut gå. Jag är snäll och går med honom. En nostalgi tripp. Att gå till sin låg- och mellanstadiet skola  fick en att blicka tillbaka, jag kikade in genom fönstret när det näst intill endast reflekterade en spegelbild. 

 

Jag ställde mig mitt i skolgården och började kasta pinnar med Raj. Han börjar genast springa som den diverse duracellkaninen och sprätter sand åt alla håll som om han skyffla sand för sitt liv. När han kom fram mot mig ser jag en blå fläck mitt i pannan på honom. Jag kollade närmre för att se vad det var. Min första tanke var att han hittat några blåbär. Dock visar det sig att Raj gått in i en nymålad blå vägg. Smartare hundar finns väl.

 

Jag tar mig en riktig promenad ute i skogen och gärderna och njuter av naturens lugna vyer. Det var faktiskt väldigt lugnande. Att bara gå lite för sin ensamhet med Raj bredvid. När jag börjar närma mig Strömtorps IP möter jag Joel Gustavsson. Han säger åt mig att lira lite fotboll och jag tänker varför inte? Jag kommer ändå inte göra något vettigt och klassisk fotboll till varandra på Strömtorps IP. Bättre kunde det inte bli.

 

Jag skyndade mig hem för att byta om. De gamla träningskläderna från Degerfors IF passade perfekt. Tog med mig en väska med skor och en vattenflaska. Det kändes nästan som att börja spela fotboll igen. En skön känsla. När jag kliver in genom entrén ser jag hur många vi var. Kände att detta kan ju bli något

 

Vi spelade 4 mot 4. Jag, Johannes Ishak, Marcus Ericsson, Jimmy Hidman i ett lag. Fasta målvakter, ibland hade vi Oskar Ericsson och ibland Joacim Nilsson. Vi var tre olika lag. Första laget upp till två mål. Två lag spelade och ett lag vilade. Det vinnande laget stod kvar.  Den första matchen ledde till en tung förlust. Nu ska jag inte vara elak men vi hade Joacim Nilsson i mål då. Resterande matcher med Oskar Ericsson som målvakt ledde till 8 raka segrar. Den 9:en matchen var alla för trötta.

 

Att springa så mycket har jag nog inte gjort sedan jag sluta fotboll. Det vill säga för två år sedan. Det kändes som om jag skulle kvävas. Att syret i luften tog slut. Det är rätt deprimerande att märka hur sjukt dålig min kondition har blivit. Tack och lov så klarade jag mig utan att ligga livlös på backen.