Svedjeås

I en hel vecka har jag nu missat skolan på grund utav sömnen. Chanserna till att ställa allt till rätta är väl inte i högsta sannolikhet och även så prioriteringarna. Jag vet inte vad som händer just nu men det är något jag inte ens orkar tänka på. Med tanke på att inget görs i skolan ändå. 

 

När helgen kom slutade slutade jag tänka på den så kallade skolan och försökte ägna mig helgen åt nöje. Lite roligt skulle det bli med tanke på att så många skulle dit. Det var i alla fall vad jag hörde. Eftersom Degerfors Innebandylag skulle fira och Strömtorp Juniorlag skulle fira. 

 

Jag började med att åka hem till Jessika för att dricka några Corona med lime. Något Peder har fått mig till att göra. Det var ett tag sedan jag drack med lime och jag måste säga att den fräscha smaken från lime var väldigt uppskattad. 

 

Efter det åkte jag vidare till Ellinor och med tiden ramlade det in allt mer och mer folk. Med tiden blev inte drickande till något avkopplande utan från att ta det lugnt med ölen med en touch utav lime till ett ölhävande drickspel. Mitt i allt ringer telefonen och Johannes Ishak är i andra sidan luren. Skrikandes hör man en röst som är allt annat än glad. Nu var det dags för en till förfest

 

I bilen sitter Wiktorsson, Ottosson och Ishak och mest peppad utav alla måste nog ha varit Ishak själv. När vi väl kom in till Karlskoga satte vi oss inne på en pizzeria och besvikelsen som uppstår är när man beställer en Black & White och inte får varken tryffelsås eller oxfilé. Men men, vad hade jag kunnat förvänta mig på en småtanig pizzeria.

 

Det är andra gången jag befinner mig hos Lovisa. Fortfarande inte en enda kotte jag känner förutom dem jag kom dit med. Men det är väl alltid kul att träffa nytt folk. Några hamnar ju på minnet också. Konstigt nog från det ena till det andra blev alla helt redlöst fulla och allmänt borta. Förutom de personer jag kom med då. 

 

När alla beger sig in till Statt för att se Melody Club tar jag mig en sväng in på Gastro för att hälsa på några bekanta. Det var ju väldigt trevligt och absolut inte varje gång man ser dessa människor. Så småning om gick även vi iväg till Statt. 

 

Det är nog rekord för min del i hur många personer jag känner och träffat inne på Statt för första gången, samtidigt slog det nog rekord i antal folk på dansgolvet och hur trångt det var. Det är nog det som gjorde det hela roligt. Själva bandet var urkasst, verkligen inte min musiksmak. Träffade till och med värmlandspojkarna där inne och det har jag aldrig gjort förut.

 

Med tiden som gick var det dags att bege sig ifrån Statt och upp till Lovisa igen. Till min förvånad träffade jag Digre där uppe också, men han försvann även ganska fort i och med bussens sista avgång. Senare gästade Rikard Svennberg och Sofia Olsson, eller Sofia kom först och senare Svennberg med tanke på att han hade letat skjuts från främmande bilister. 

 

När vi väl fixat skjuts hem stöter vi på Ahlman, Glavå och Larsson sovandes i trappuppgången. Jag vet inte vad som flög i mig men eftersom både jag, Glavå och Ahlman skulle åt samma håll kunde Larrson få åka med Svennberg och Sofia. Därför erbjöd jag mig min skjuts kl 5 på morgonen. 

 

Jag, Glavå och Ahlman, det vill säga när vi väckt Ahlman till liv gick vi upp till Lovisa igen och värmde oss i väntan på att Johanna skulle komma tillbaka för en vända till. Jag förstår verkligen inte hur vissa kan supa sig redlöst fulla och däcka. Tillslut kom skjutsen och vi lämnade fyllot ensam.